Häromdagen låg jag och vilade mig i sängen, ni vet sådär mitt på dagen som man har tid att göra sååå ofta.. Sambon kommer in springandes med sonen i famnen. De leker flygplan. Min tysta, lugna säng förvandlas till landningsbana med en massa skratt. Plötsligt är jag inte ensam längre. Sonen busar med sin pappa för fullt, de kittlar varandra, blåser varandra på halsen och skrattar för glatta livet. Jag iaktar dem och kan inget annat än att le lyckligt :)

Sambon ligger på rygg och lyfter upp pojken (så gott han kan, för grabben har blivit rätt tung..) och upptäcker att pojken har tuggummi i munnen. Sambon vill pedagogiskt påminna sonen om att han bör spotta ut tuggummit annars kan de inte fortsätta att busa, så han säger:

-Didi, vem har tuggummi i munnen?

Pojken öppnar sin pappas mun, "tappar" ner tuggummit i halsen på honom och svarar glatt:

-Pappa!

Jag höll på att dö av skratt! :D Härlig unge man har!

har inte det spårat ur något? Eller är det bara jag som är kvar på stenåldern och vägrar att utvecklas?

Hur som helst så tyckte jag att "det var bättre förr" (jag är 26 år gammal och låter som 126!!). Jag gillade det här med att man var tvungen att bli någorlunda "stor" kändis för att platsa i melodifestivalen, att man var tvungen att kämpa lite extra och ha ngt att se fram emot, en bekräftelse på att man är en "riktig" kändis om man lyckas ta sig in i melodifestivalen.

Och nu då?

Tja...det här med delfinalerna känns urlöjligt och patetiskt. Det känns som vem som helst som har sjungit kareoke ngn gång i sitt liv har stor chans att vara med i melodifestivalen. Det är ingen sport längre, ingen bekräftelse på varesig man lyckats bli "tillräckligt" stor kändis eller ens kan sjunga längre.

Jag tvivlar inte ett skvatt på att om jag hade kontaktat Bert Karlsson och han slängt ihop en låt till mig, ngn hade fixat mitt hår, satt på mig "forma" kroppen linnen och trosor och sedan ngn häftig outfit så hade jag oxå varit med i melodifestivalen! Jag hade säkert tom kommit till finalen eller åtminstonde andra chansen. Jag har ju trots allt Singstar hemma och det har stått "superstjärna" vid ett par tillfällen, så visst kan jag sjunga, eller?

-NOT!

Men jag hade kommit till andra chansen ändå, det kan jag slå mig i backen på!