Hej!

Kollade på Big Brother igår igen... blir så irriterad på det här med Vanessa. Hon är en "transa", en transsexuell person vilket innebär att hon kände att hon var född i FEL KROPP och har nu opererat sig etc för att få den kroppen som hon egentligen skulle varit född i. Tragiskt att det händer, men bra att man kan åtgärda "felet". Nu har hon juh berättat sin "hemlighet" för folket i huset. Någon kallar henne för att hon är falsk och för att hon har "fört dem bakom ljuset", att hon är oärlig och att hon har lurat dem, hon är "äcklig" etc etc. Men Vafan?! Menar de allvar eller?! Det är inte en kille som har klätt ut sig till tjej och låtsat vara kille, utan det är en person som var född i fel kropp och som nu har fått rätt kropp. Det har alltid varit en "hon" fast fast i en manskropp! Tänk så hemskt det måste ha kännts! Som att sitta i ett fängelse utan möjlighet att ta sig ut! Fy så hemskt! Och så kommer de här idioterna och påstår att HON har lurat dem!! Hur ego får man vara egentligen?? Är det ngn som blivit lurad så är det hon som inte fått rätt kropp från början!

*grr*

Borde äta lunch egentligen, men känner att jag måste få skriva av mig istället.

Jag tänkte fortsätta lite på det här Facebook-temat... Själv har jag 279 FB-vänner i skrivande stund. Hur många har du? Hur många tror du att jag umgås med av dessa 279? Hur många tror du att jag träffar minst 1ggr/månaden? 1ggr/året? Överhuvudtaget efter att jag fyllt 20? Nä, precis knappast 279! Ändå är jag inte den som har flest "vänner" bland mina FB"vänner"! Långt ifrån! Hur kan man ha så många "vänner" då? Vilka är alla dessa 279?

Jo, några umgås jag med flitigt,

några träffar jag relativt ofta,

några är jag släkt med,

några har jag telefon/mail kontakt med,

några bor långt långt borta,

med några har jag fantastiska minnen,

några är gamla klasskamrater/arbetskamrater

några har jag lärt känna via jobbet och resten har jag träffat-ngn-gång-någonstans = 279. Vet du vilken av dem som är DU?   

på Facebook!

Tänk att så många människor i din närhet lever helt "perfekta" liv! Hur underbart är inte det? Om man vill tro allt man läser på härliga FB såklart!   

Det är så intressant att läsa om hur livet leker för de flesta sk "vänner" på FB trots att man själv vet att verkligheten ser helt annorlunda ut. Ingens liv är perfekt, INGENS! Knappast mitt och knappast DITT. Livet hade varit rätt tråkigt om det vore perfekt och om man hela tiden fick det man önskade sig. Det hade liksom inte funnits ngt att leva förr, för man hade juh redan allt.

Kan berätta att mitt liv just nu är mindre "perfekt", D har trotsat hela vägen hem från förskolan, J har bajsat ner sig och jag har mensvärk. Inte så jättekul precis. Däremot så har vi myst en längre stund i sängen och skrattat och kramats vilket gör det hela mkt mer Facebookperfekt.   

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Christian och jag har definitivt fått äran att vara föräldrar till världens mest underbara gossar! Jag förstår inte hur man kan ha en sådan tur som vi har med att få, inte en utan TVÅ så härliga barn! Visst trotsar de (inte J än, men det kommer), men det är en del av utvecklingen så det måste de få göra, orolig hade man blivit annars. Idag till exempel när Jamie sov sitt andra middagspass och Diesel och jag satt inne på hans rum och spelade ett av mina hemmagjorda spel, så säger han plötsligt:

-Oh vad jag saknar Jamie nu när han sover! Ska han sova länge, mamma?

Mitt mammahjärta smälte och ögonen tårades   Underbara lilla gosse!   

  Så här glad blev Jamie efter att inte ha sett storebror på 1 dygn! Kramkalas!!   

  En mysstund efter babysimmet!   

Hejsan!

Det var riktigt längesen, jag vet, så blir det tyvärr ibland.

Idag skulle egentligen världens bästa Diesel ha kalas, men det fick vi skjuta på till nästa helg. Den senaste veckan har varit ett rent helvete rent ut sagt! Allt började förra torsdagen med att Jamie hostade lite grann. Hostan blev värre och värre och han började kräka slemm, dock ingen feber. Söndagen spenderade vi på barnakuten (gick egentligen till distriktsmottagningen för att det skulle gå snabbare, men blev skickade av dem till akuten *suck*). Egentligen var planen att Christian och Diesel skulle till busfabriken den dagen, men så blev inte fallet. Istället var mormor så pass snäll att hon hämtade Diesel från akuten och tog hem honom, så lite roligt fick han ha iaf.

Hur som helst så togs det en massa prover på lillgossen och alla tester visade att han var "frisk", däremot tyckte läkaren att han hade fått förkylningsastma så hon skrev ut spray till honom. Så nu hade han astman och tänder på gång. Ja, ja tänkte vi inte hela världen en förkylning går "snabbt" över.

Dagen efter var inte mkt bättre, C stannade hemma som tur är och tog hand om Diesel då Jamie satt som ett plåster på mig hela tiden.

Under tisdagen åkte Diesel med pappa till busfabriken och spenderade där halva dagen. Under tiden gick jag och Jamiester till Bambam kliniken för han hade blivit sämre och vi misstänkte RS-virus. Det visade sig att han hade öroninflammation och fick kåvepenin utskrivet. Sedan började helvetet bli värre! Att få i honom medicinen kunde jag bara glömma, antingen så spottade han ut den eller så kräkte han ut den, förstår honom! Det är rena barnmisshandeln att tvinga i ngn den hemska sörjan!!

Det värsta var när han skulle kräka ut slem och så får han inte ut det! Det fastnar i halsen på honom och han får ingen luft!! Blir helt blå-lila på bara ngn sekund och jag får panik! Ser mitt eget barn kvävas! Det var allt annat än roligt kan jag lova! Slänger honom över armen och börjar dunka honom i ryggen tills han kräks. Till sist kommer det ut och han får tillbaka sin normala färg.

Helvetet fortsätter och snart märker vi att hans avföring är vattning, vad vi inte fattar då är att han nu även har åkt på kräksjukan och att hela familjen skulle insjunkna inom kort. Snart spenderas ännu en natt på barnakuten och prover tas. Allt ser ok ut och vi trycker i honom vätskeersättning. Samtidigt blir även jag sjuk! Jag är sjuk i ca 12h sedan är det christians tur. Diesel har vi skickat till mormor och hoppas att han inte hunnit bli smittad. FEL! På kvällen kräker han ner hela mormors säng! Sedan somnar han gott igen. Inget mer. Han vaknar pigg o glad och utvilad. Han är färdig med sin kräksjuka. Vi tar hem honom illa kvikt. Dagen efter är det självklart mormors tur. Hon kräker ett par gånger, springer in på toa ett par gånger sedan är det över för hennes del oxå. Jamie däremot har hela tiden bajsat rinnande gult och först imorse kom det en mer "acceptabel" avföring. Kanske  det vänder nu för hans del oxå? Stackars liten!

Mitt i det hela så har hans ena tand tittat fram (ÄNTLIGEN!!!). Så lilla Jamiebjörnen har haft:

Förkylningsastma

Öroninflammation

Tandsprickning

Kräksjuka och allt det här på EN OCH SAMMA GÅNG!