Har precis skickat iväg sambon till macken. Varför? Jo för att vi har ingen choklad hemma och jag är gravid. Jag gav honom en lista... snickers och RÖDA polly   

Denna graviditeten har jag faktiskt inte haft några speciella cravings, konstigt nog. Har under en period visserligen druckit mer o´boy än vanligt, under några dagar ville jag ha glass eller röd grape, just nu kan jag inte sluta äta choklad och is. Ja, ni läste rätt, IS! Jag tar is från frysen, lägger i ett glas, väntar tills det smält lite så det får plats i munnen och sen tuggar jag och äter upp det som vilket snacks som helst. DET är nyttigt!    Måste tillägga att av alla de saker jag nämnt ovan så är det bara isen som jag verkligen har varit tvungen att få i mig. Det sjuka är att jag har kommit på mig själv gå runt på jobbet och längta hem inte för att jag vill umgås med min son eller sambo utan för att få i mig lite krossad is!! Hur sjukt är inte det på en skala?!

Under min första graviditet var jag helt tokig i räkmackor... under ca 2 veckors tid var jag tvungen att äta minst 1 räkmacka om dagen. De är inte speciellt billiga..och billigare blir det inte om man ska köpa en till sin sambo var varannan dag heller! Sedan var jag riktigt sugen på apelsiner. Jag åt apelsiner i massor! Och o´boy även den gången, jag tror jag drack hur mkt som helst! Sedan de sista månaderna kommer jag ihåg var jag TVUNGEN att äta en skål med glass, chokladsås och fruktcoctail på burk som jag hällde i, varje kväll!!

Barnen och jag sitter vid matbordet och äter. Plötsligt hör jag den här konversationen mellan två flickor:

F1- I, tycker du min kofta är fin?

F2- Jaa, det är den.

F1- Du skulle oxå kunna be mamma köpa en sån till dig.

F2- Ja! Var köpte du den?

F1- På Väla. Dom har såna koftor där.

F2- Menar du på Väla där dom säljer kläder?

F1- Ja, på Väla i den butiken med kläder.

F2- Jaha. Då ska jag be mamma. Fast armarna hade nog varit för korta på mig..

(Koftan har 3kvarts armar, den ena flickan är större än en andra)

F1- Ja, men då kunde du ha koftan som kortärmad!

Häromdagen satt jag och C i soffan och spelade ett spel, D läste och lekte i vårt sovrum. Plötsligt kom D springandes och ropandes:
-Mamma, pappa kom fort!
Hjälp, tänkte vi vad är det nu som har hänt!
Han drar oss båda i händerna, springer in i sovrummet och pekar ner mot golvet.
Ingen av oss ser någonting.
-Vad är det D?, frågar vi.
-Guud!
Då ser vi en pytteliten luddbit som ligger på golvet vid sängen. Vi avlägsnar den med en gång. Faran är över... för denna gången!

Min 3-åring har "utvecklat" ngn form av fobi..ni kommer aldrig att gissa mot vad!! Vi kommer innanför dörren, han tar av sig ytterkläderna, sätter sig ner tar av sig strumporna och säger:

-Jag guud!

-Va?!, säger jag förvånat, är du Gud?

-Jag guud!, upprepar han igen och börjar pilla mellan sina tår.

-Jasså, du har ludd..

Han är livrädd för ludd! Inte så att han börjar stortjuta när han ser det, men han ryser och vill att man tar bort det med en gång! Konstig unge. När han badar till exempel så måste vi vara jättenoga med att kolla mellan hans tår efter ludd och ta bort det innan han sätter sig i badet. Gud förbjude att det skulle simma ngn millimeter ludd i badkaret! Och gör det det så kallar han på oss, luddpatrullen, och vi måste ta med oss ett förstoringsglas för att överhuvudtaget upptäcka vad det är som vi har blivit ditkallade för att avlägsna. *puh*

Min fina lilla kille klappar mig på magen dagligen och pratar med bebisen. Han är så underbar! Han frågar bebisen om bebisen vill komma ut nu eller om bebisen vill komma och leka med hans djur (D. älskar djur!). Han har lärt sig att bebisar äter mjölk och inte godis, att de inte kan gå utan måste bäras och att de sover mycket. Han är så omtänksam och duktig!   

Har ni sett ett sådant härligt, underbart väder vi har här i Skånestaden idag?? Det är helt underbart! Tror ni att våren kommit hit för att stanna? Jag hoppas det! Man blir så mkt gladare av den här värmen och solen. Säkert dax att införskaffa solkräm för ansiktet så man inte bränner sig.   

Var på ultraljud idag, både sambon och lille D följde med. Allt såg bra ut *ta i trä* och bebisen verkade ha det riktigt skönt och bra därinne. Tydligen så ligger den lite snett med huvudet neråt och ryggen mot min vänstra sida. Oh lilla fina "N" eller "J", längtar tills jag får hålla dig! D tyckte oxå att det var spännande...speciellt den där kladdiga geggan som doktorn la på min mage haha    Snart blir det dax att på allvar ta fram den där dammiga spjälsängen och rensa i källaren för att se om man hittar lite babykläder och vagn som går att använda! *Längtar*

Igår kände jag mig som världens lyckligaste, idag känner jag mig inte lika bra.

De här känslorna jag har idag borde få stanna kvar någonstans på högstadiet, det är inget kul att ta med sig dem in i vuxenlivet *suck*

Känner mig så ledsen idag, trots att jag haft en underbar dag ihop med min fina lilla familj. Känner mig ensam och utanför, ledsen och avundsjuk, känner även skam över att jag känner alla de där sakerna och tycker att det är fruktansvärt pinsamt att jag tycker så synd om mig själv. Vill bara ruska om mig själv och be mig skärpa mig! Men jag kan inte... kanske kan skylla allt på hormonerna och hoppas på en bättre dag imorgon? *hoppas*    

Äntligen börjar det närma sig! Går in i v.31 idag, nej ingen aning om vilken månad, men antar att det är väl 8:e månaden, eller??

Detta händer i v. 31:

Du: Kanske känner du av förvärkarna mer regelbundet nu. Det är inget konstigt om du fortfarande inte har några förvärkar, alla upplever dom inte. Många kvinnor tycker att dom nu är stora och otympliga. En del får också väldigt ont av foglossning.
Bebisen: Barnet väger cirka 1,5 kg och mäter ungefär 40 cm. En del bebisar sparkar fortfarande vilt omkring sig och sparkarna kan både kännas obehagliga samt göra rejält ont. En del bebisar upplever nu platsbristen i livmodern mer påtaglig och lugnar ner sig. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar lungorna, genom att "andas" ner fostervatten i dem. Kanske kan du därför känna mer tydligt att barnet hickar, vilket är helt normalt. Barnet reagerar olika på olika musikstycken och instrument och det är viktigt att du pratar och sjunger med magen eftersom barnet rimligtvis kan känna igen sin mammas (och även pappas) röst.

Den 29 juNi är det nedsläpp...kanske...

Pga mina tidigare missfall, går jag ju nu på dagliga innohep sprutor. Dessa ska jag upphöra med i v. 37. I den veckan sägs barnet vara "fullgånget" och efter mitt senaste samtal med min läkare (som för övrigt är överläkare på förlossningen), så vill han gärna vara med på förlossningen. Själv tycker jag att det hade kännts oerhört tryggt att ha honom där (ja, det låter hur skumt som helst att jag gärna vill ha en vild främmande man på min förlossning!!). Hur som helst så kan man ju inte planera riktigt när barnet bestämmer sig för att komma till världen, MEN han sa att vi kanske kunde boka in en tid! Detta är något jag har tänkt på sedan dess och måste verkligen ta upp det med honom nästa gång jag ska dit (vilket är nästa vecka...eller nästa igen..). Ska bli så spännande!