Min 3-åring har "utvecklat" ngn form av fobi..ni kommer aldrig att gissa mot vad!! Vi kommer innanför dörren, han tar av sig ytterkläderna, sätter sig ner tar av sig strumporna och säger:

-Jag guud!

-Va?!, säger jag förvånat, är du Gud?

-Jag guud!, upprepar han igen och börjar pilla mellan sina tår.

-Jasså, du har ludd..

Han är livrädd för ludd! Inte så att han börjar stortjuta när han ser det, men han ryser och vill att man tar bort det med en gång! Konstig unge. När han badar till exempel så måste vi vara jättenoga med att kolla mellan hans tår efter ludd och ta bort det innan han sätter sig i badet. Gud förbjude att det skulle simma ngn millimeter ludd i badkaret! Och gör det det så kallar han på oss, luddpatrullen, och vi måste ta med oss ett förstoringsglas för att överhuvudtaget upptäcka vad det är som vi har blivit ditkallade för att avlägsna. *puh*

Min fina lilla kille klappar mig på magen dagligen och pratar med bebisen. Han är så underbar! Han frågar bebisen om bebisen vill komma ut nu eller om bebisen vill komma och leka med hans djur (D. älskar djur!). Han har lärt sig att bebisar äter mjölk och inte godis, att de inte kan gå utan måste bäras och att de sover mycket. Han är så omtänksam och duktig!