Jag, sambon och sonen sitter och äter en god middag. Sonen sitter vid fönstret, tittar ut och ser en kanin. Han bestämmer sig för att han vill ut och se på kaninen.

-Ja, fast nu ska vi äta middag, säger jag, vi får se sen.

Klockan är efter sju på kvällen och jag har ingen som helst lust att gå ut, inte sambon heller för den delen. Under middagen är det stora samtalsämnet -kanin. *suck* Superintressant, verkligen. Jag märker att han verkligen vill gå ut så jag säger att jag kan följa med honom ut en runda efter maten. Oj, så glad han blir, har nog aldrig sett honom äta så snabbt!

Efter maten, klockan närmar sig 19.30, vi är påklädda alla tre och så går vi ut. Vi ser inga kaniner. Vi letar efter kaniner. Till sist hittar vi några kaniner och gissa vad de gör? Jo, de springer iväg. *suck* Vi passar på att gå på en kanin-promenad. Vi ser fler kaninj*vlar som springer ifrån oss, hade jag oxå gjort.

Vi kommer till en lekplats, sonen leker, hans pappa leker, jag tittar på. Lyckas övertala honom att leta efter kaniner i buskarna som leder hem i hoppet om att han inte ska förstå vart vi ska.. Han fattar inte och jag vinner.

Äntligen hemma... läggdax!

Ibland får man sådana där konstiga tankar i huvudet som man efteråt undrar var de kom ifrån.. senast igårkväll hade jag en sådan och har inte riktigt kunnat släppa den än..

Såg ett urgammalt avsnitt av Criminal Minds. Ett fåtal personer satt i ett tåg och så visade de deras liv i korthet. En skulle göra abort, en var psykiskt sjuk, en var FBI agent, någon var deprimerad och skulle ta livet av sig etc. Det fick mig att tänka..

Tänk så många människor man passerar varenda dag utan att veta vad det är för några. Och tur är väl det! Undrar hur många terrosrister man har gått förbi, hur många pedofiler man har lett mot, hur många mördare man har småpratat med, hur många kvinnomisshandlare man skakat hand med, hur många självmordsbenägna man suttit brevid osv osv!!

Tänk så lite vi vet om "alla andra" och tänk hur hemskt det hade varit om vi hade vetat allt om alla andra! Man hade inte vågat gå utanför dörren!! Ibland har jag önskat att jag kunnat läsa tankar.. men inte nu längre. Man lever i en skyddad liten bubbla lyckligt ovetande om allt vad som försigår runt omkring en och det tackar jag för. *puh*