Vill bara skrika och gråta så ont har jag idag!! Det gör så fruktansvärt ont i ryggen och så har jag foglossning som gör att jag går värre en än 100-åring! Ser inte klokt ut! Sätter jag mig i en någorlunda skön ställning i soffan så vet jag av ren erfarenhet att jag knappt kommer att kunna resa mig upp eller förflytta mig sedan.

*suck*

På jobbet var det rätt kul idag. Vi avslutade vårt mini tema om indianer. Vi tog med oss barnen och gick ut till skogen. Där fick de dansa påhittade av oss pedagoger "indiandanser", bygga tippitält (kojor av pinnar) och så grillade vi pinnbröd. Det tog tid att grilla kan jag säga och barnen såg måttligt roade ut hahaha! Fick ett par härliga kort på några som höll på att somna framför grillen   men de var tappra!

Ska lägga mig i ett bad nu och se om smärtan släpper lite, sedan blir det Desperate houswives. Adios!

Tydligen så är jag en hemsk mamma. Läste inne på ett forum saker som sådana där "perfekta människor" har skrivit och uttalat sig om sitt föräldraskap. De här sk perfekta föräldrarna har aldrig lämnat bort sitt barn, varken på dagen eller natten, nappen är förbjuden, deras barn har aldrig fått smaka kakor eller godis för att inte tala om att läsk och saft är helt tabu!! Alla som skiljer sig från detta är dåliga föräldrar som inte vet sitt barns bästa. Typ jag då.

Mitt barn har sedan födslen haft napp. Till en början "alltid", sedan efter hand endast vid sovdax och när han varit ledsen. I vintras gav han sina nappar till tomten och varit nappfri sedan dess.

Mitt barn har blivit bortlämnat till både mormor och farmor allt från ett par timmar på dagen till att sova över en hel natt och sedan leka lite dagen efter.

Mitt barn fick smaka sin första kaka på sin 1-års dag. Han har fått äta både kakor och godis sedan den dagen. Visserligen inte dagligen men ändå.

Mitt barn får dricka både läsk och saft och har gjort även detta sen han var 1år gammal. Är vi på kalas så är vi på kalas och han får njuta lika mycket som vi andra av godsakerna som serveras, dock i lagom mängd och vad lagom är bestämmer jag och hans pappa.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag världens gladaste kille här hemma. När vi var hos tandläkaren så konstaterades det att hans tänder är helt perfekta. Han har inte några som helst tecken som skulle avslöja att han haft napp. Inga spår av karies så långt ögat kunde nå och jättebra kontakt med sina mor- och farföräldrar som inte alls känner sig utnyttjade utan tvärtom tacksamma över att få spendera så mycket tid med sitt barnbarn.

Visst är det hemskt?!