Min fina lilla kille klappar mig på magen dagligen och pratar med bebisen. Han är så underbar! Han frågar bebisen om bebisen vill komma ut nu eller om bebisen vill komma och leka med hans djur (D. älskar djur!). Han har lärt sig att bebisar äter mjölk och inte godis, att de inte kan gå utan måste bäras och att de sover mycket. Han är så omtänksam och duktig!   

Har ni sett ett sådant härligt, underbart väder vi har här i Skånestaden idag?? Det är helt underbart! Tror ni att våren kommit hit för att stanna? Jag hoppas det! Man blir så mkt gladare av den här värmen och solen. Säkert dax att införskaffa solkräm för ansiktet så man inte bränner sig.   

Var på ultraljud idag, både sambon och lille D följde med. Allt såg bra ut *ta i trä* och bebisen verkade ha det riktigt skönt och bra därinne. Tydligen så ligger den lite snett med huvudet neråt och ryggen mot min vänstra sida. Oh lilla fina "N" eller "J", längtar tills jag får hålla dig! D tyckte oxå att det var spännande...speciellt den där kladdiga geggan som doktorn la på min mage haha    Snart blir det dax att på allvar ta fram den där dammiga spjälsängen och rensa i källaren för att se om man hittar lite babykläder och vagn som går att använda! *Längtar*

Äntligen börjar det närma sig! Går in i v.31 idag, nej ingen aning om vilken månad, men antar att det är väl 8:e månaden, eller??

Detta händer i v. 31:

Du: Kanske känner du av förvärkarna mer regelbundet nu. Det är inget konstigt om du fortfarande inte har några förvärkar, alla upplever dom inte. Många kvinnor tycker att dom nu är stora och otympliga. En del får också väldigt ont av foglossning.
Bebisen: Barnet väger cirka 1,5 kg och mäter ungefär 40 cm. En del bebisar sparkar fortfarande vilt omkring sig och sparkarna kan både kännas obehagliga samt göra rejält ont. En del bebisar upplever nu platsbristen i livmodern mer påtaglig och lugnar ner sig. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar lungorna, genom att "andas" ner fostervatten i dem. Kanske kan du därför känna mer tydligt att barnet hickar, vilket är helt normalt. Barnet reagerar olika på olika musikstycken och instrument och det är viktigt att du pratar och sjunger med magen eftersom barnet rimligtvis kan känna igen sin mammas (och även pappas) röst.

Den 29 juNi är det nedsläpp...kanske...

Pga mina tidigare missfall, går jag ju nu på dagliga innohep sprutor. Dessa ska jag upphöra med i v. 37. I den veckan sägs barnet vara "fullgånget" och efter mitt senaste samtal med min läkare (som för övrigt är överläkare på förlossningen), så vill han gärna vara med på förlossningen. Själv tycker jag att det hade kännts oerhört tryggt att ha honom där (ja, det låter hur skumt som helst att jag gärna vill ha en vild främmande man på min förlossning!!). Hur som helst så kan man ju inte planera riktigt när barnet bestämmer sig för att komma till världen, MEN han sa att vi kanske kunde boka in en tid! Detta är något jag har tänkt på sedan dess och måste verkligen ta upp det med honom nästa gång jag ska dit (vilket är nästa vecka...eller nästa igen..). Ska bli så spännande!   

Plötsligt får jag en förkylning som sätter sig i halsen. Låter numera som en gammal alkis. Det lustiga är att en 5-årig flicka på min avdelning lider av samma problem och det lät inte riktigt klokt när hon och jag pratade med varandra hahaha!

Nästäppan som ofta kommer i samband med graviditet har jag sedan X antal månader tillbaka, nästäppan som kommer i samband med förkylning gör det hela betydligt värre och just nu har jga båda. Igen.

Känner att det på senaste tiden har blivit något av en "klagoblogg".. kan inte hjälpa det, så här dåligt har jag faktiskt inte mått på länge. Men det blir ändring på det oxå snart... håll ut!

En kollega lyckades känna på min bebis sparkar idag. Det var första gången för hennes del att få känna sådana sparkar och hon tyckte att det var riktigt läskigt!   Det var rätt roligt att se haha! När den första sparken kom drog hon undan sin hand som om hon fått värsta stöten! Sedan "vande" hon sig lite och lyckades hålla kvar handen några fler sekunder nästa gång. Hon var riktigt modig..  

Jag tyckte att jag var så duktig igårkväll när jag förberedde och packade ner allt viktigt som jag skulle ha med mig idag. Jag skrev en lapp med texten "urinprov" på och la den på WC-stolen, jag la fram en stor lapp där jag skrev "fasta" på då jag var tvungen att gå till mvc på fastande mage. Jag som älskar frukostar! Tog fram vår lilla laptopp och la den på laddning. Den behövdes idag då jag skulle göra sockerbelastningen ju som tar ca 2h Visst var jag duktig!

Imorse packade jag ner allt och tog det med mig till Mvc. En sockerbelastning går till så här: Man går till mvc när man är i v.29, där får man ett STORT glas vatten som de har blandat med en enorm mängd socker och detta ska drickas upp inom några minuter. Sedan sitter man och rullar tummarna i 2 h för att de sen ska ta ett blodprov och förhoppningsvis konstatera att allt är ok. Vilket de gjorde även denna gången på mig.

Men de där 2 timmarna..under dessa hade jag planerat att blogga och surfa, därför hade jag med mig min lilla vita lappis. Tror ni att jag tänkte på det trådlösa nätet då? Knappast!! Där satt jag, viktig som sjutton med min lilla laptopp och kunde inte göra ett sk*t *suck*

Typiskt!

Vill bara skrika och gråta så ont har jag idag!! Det gör så fruktansvärt ont i ryggen och så har jag foglossning som gör att jag går värre en än 100-åring! Ser inte klokt ut! Sätter jag mig i en någorlunda skön ställning i soffan så vet jag av ren erfarenhet att jag knappt kommer att kunna resa mig upp eller förflytta mig sedan.

*suck*

På jobbet var det rätt kul idag. Vi avslutade vårt mini tema om indianer. Vi tog med oss barnen och gick ut till skogen. Där fick de dansa påhittade av oss pedagoger "indiandanser", bygga tippitält (kojor av pinnar) och så grillade vi pinnbröd. Det tog tid att grilla kan jag säga och barnen såg måttligt roade ut hahaha! Fick ett par härliga kort på några som höll på att somna framför grillen   men de var tappra!

Ska lägga mig i ett bad nu och se om smärtan släpper lite, sedan blir det Desperate houswives. Adios!

och ännu en gång såg allting helt perfekt ut!    Gynekologen mätte lite här och lite där, tydligen så var huvudet lika stort som magen (?!) men det var helt normalt för vecka 27 sa han. Däremot borde inte huvudet växa så mkt mer nu för det ska ju komma ut oxå hehe.

Kort sagt så verkade bebben må strålande därinne! Han undrade ifall om jag hade några frågor och det hade jag egentligen inte, men för att vara "snäll" så frågade jag ifall om han jobbar på förlossningen oxå (vilket jag egentligen visste att han gjorde..). Varpå han svarar att han är chef för förlossningensavdelningen. Nice! Sedan fortsätter han att berätta att han brukar tycka att det är kul att få vara med på förlossningen av de patienter som han hjälpt*. Då undrar jag hur det fungerar rent praktiskt eftersom man inte kan veta i förväg när det startar, han kanske inte ens jobbar under de dagarna! Då svarar han att det brukar lösa sig, eller så bokar man in en igångssättning!! Jag frågade inte mer och vi skildes åt iprincip.

Nu i efterhand kan jag inte glömma det han sagt! "Boka in en igångsättning"..kan man verkligen göra så? Vill jag/vi bestämma ett datum i förväg? Jag vet inte.. håller fortfarande på och smälter det han sagt..får fråga mer nästa gång jag träffar honom vilket blir om 4 veckor.

Intressant!   

* Pga mina upprepade missfall går jag hos en specialist som håller på med en undersökning kring oförklariga missfall hos fullt friska människor.  Mer om det vid ett annat tillfälle!

Jag har faktiskt riktigt, riktigt ont i nedre delen av ryggen, rumpan samt kring låren. Detta gör att jag ibland har riktigt svårt för att förflytta mig. Jag har ont på morgonen efter att ha legat i säängen en hel natt, då måste jag "gå igång" mig för att smärtan ska släppa. Sedan om jag går eller står för mkt/länge så kommer smärtan tillbaka igen och då fortsätter det att göra ont även efter att jag satt mig ner.

*suck*

Det är inte lätt att vara gravid..

Blir så irriterad över människors dumma uttalanden såsom "att vara gravid är ingen sjukdom!". Nej, det är det inte men man kan må dåligt ändå! Jag är inte sjuk, men det betyder inte att jag inte känner ngn smärta! De som säger sådana korkade uttalanden har antingen aldrig varit gravida eller så har de haft världens bästa, smärtfria graviditeter, empatilösa kräk!